Poetry Slam

Göteborgs Garnison Amf1

Poetry Slam SM i Göteborg 2016 foto: Peter Claesson

Jag tänkte berätta lite om Poetry Slam. Poetry Slam är inget annat än en metod eller en regelbok för att tävla i egenhändigt skriven muntlig litteratur. En del kallar allt engagerat mikrofonläsande för Poetry Slam, men Slam är det bara när det är tävling, och bara när tävlingen görs enligt vissa grundregler som är likadana över hela världen. (Annars är det Estradpoesi eller någon annan sorts poesitävling och det är inte fy skam det heller.)

Grundreglerna är: Dikten ska vara max 3 minuter och framförs av poeten själv utan rekvisita. Juryn utses i publiken samma kväll, och sätter betyg på en skala från 0,0-10,0. Sen finns en del finstilt kring detta som vi kan lämna därhän just nu.

Tävlingen leds av en MC som alltså inte bestämmer över poängen men kan diska poeter, vilket händer väldigt sällan och om det händer kan det handla om just rekvisita eller uppenbara plagiat.

Däremot- och det här är kul, får man framföra dikten på vilket språk man vill. Med risk för att hela eller delar av juryn får bedöma själva framförandet eller lösa sin uppgift bäst de kan efter förutsättningarna. Jag har själv suttit och betygsatt dikter på bulgariska i ett SM. Och rent teoretiskt skulle jag kunna MC-a en tävling där både poeter och jury arbetar på ett språk jag själv inte begriper. Det här öppnar för möjligheter.

Min egen historia i Poetry Slam är gammal. Jag kom in andra eller tredje året som det fanns i Sverige, eftersom jag råkade bo på ett av de två ställen där tävlingen startade, Halland. Den andra platsen var Rinkeby. Det var hög stämning på puben där det skedde och lokalpressen refererade varje kvaltävling i god sportjournalistsik anda. Typ ”Johansson sköt från höften och krossade Hansson med endast 0,2 poäng med en dikt om sin mormor.” Jag blev lokal mästare och medlem i ett fyrmannalag som for till SM och tredje gången det hände vann både jag och laget. Det som följde med i kölvattnet var att vi skrev som galningar, förälskade oss i varandra, startade en poesitidskrift som överlevde i många herrans år därefter och fick ett kontaktnät över hela Sverige.

I många år var jag MC istället för att tävla och det är lika nervöst fast på ett annat sätt. Men jag tar gärna upp det när och hur som helst. En sak har jag lärt mig, man ska ta Poetry Slam för vad det är, ett fantastiskt sätt att träffas kring poesin och verkligen få fundera över vad man gillar och inte, och varför andra kanske tycker annorlunda, eller samma. Det är också en övning i representativ demokrati.

Poetry Slam har fått avläggare som Trubadurslam, Berättarslam, en numer avsomnad tävling vid namn Poetry Gangbang som pågick i Stockholm i över tio år samt Ortens Bästa Poet (i princip Poetry Slam-regler men två särskilt inbjudna jurygrupper. Plus att mängder av våra bästa yngre estradörer och författare gått i slamskolan och utexaminerat sig när de känt sig klara.

I år sker Svenska Mästerskapen i Jönköping och ett av de deltagande lagen kommer att heta Sörmland Berättar. Så det så.

Tills dess bjuder jag på en personlig favorit, tillika Sveriges första spoken word-pedagog Matiss Sillins på SM 2016 i Göteborg

 

 

God Jul på två språk…

jul i syrien besk

I samarbetet med Språkvän och Studiefrämjandet Eskilstuna firade vi jul på två språk, poeten Malkon Malkon (för kvällen lite utklädd) och jag. Vi gav oss själva uppgiften att skriva om jultraditioner i Syrien och Sverige, översatte via engelska och bytte sedan text med varandra. Det blev väldigt olika texter. Malkons jultext som jag läser på bilden var full av sorg och nostalgi och med referenser till ett förlorat paradis. Min text var allt annat än romantisk drog en del fniss. Vilket säger en del om både våra land, relationen till julfirande och litterära uttryckssätt. Det här skulle nog vara något för fler att pröva på, med alla möjliga ämnen. Här är texterna på svenska ( det är vad jag kan hantera i nuläget…) och God Helg från Sörmland berättar!

En julscen från Syrien
av Malkon Malkon

I ett land långt borta, i en 7000 år gammal civilisation vid namn Syrien har man firat jul i tvåtusen år för att få lite glädje i den kalla vintern. Jag minns mycket väl hur julen betydde glädje för oss, eftersom vi var barn. Vi väntade med spänning och började förberedelserna I början av December, det vi kallade advent eller ankomsttiden. Då började vi dekorera julgranen med färgade kulor och ljus och sätta en guldstjärna i toppen. Under granen satte vi en enkel men vacker grotta av brunt papper som symboliserade Kristi födelse.

När julen närmade sig fick våra föräldrar vända på slantarna för att kunna ge oss julklappar, då köpte de nya kläder åt oss och gömde dem fram till julaftons kväll. När vi somnat la de kläderna bredvid oss där vi låg och vi drömde redan om nästa dag och ögonblicket då vi skulle få ta på oss våra nya kläder, de som jultomten haft med sig. Vi väntade och väntade på att få se honom men till slut somnade vi av utmattning – och på morgonen låg julklappen där.

Vi blev som tokiga och frågade våra föräldrar: När kom tomten? Hur kom han in? Våra mammor log och svarade att han kom genom skorstenen när vi sov, att han lämnade klapparna och skyndade vidare till andra barn.

Jag glömde nämna hur mammorna satte igång långt före jul med att laga julefterrätter som min favorit “kleecha”, laga julmåltiden. och städa hela huset och ytterväggarna och trottoaren framför huset.

Men nu…Sedan inbördeskriget startade för 7 år sedan har julen ändrat karaktär, Jultomten tvingats i förtida pension, och de flesta fått fly utomlands och lämna julen bakom sig, allt medan Jultomten går runt och knackar på tomma hus där inga barn längre väntar. Julen är nu bara ett vackert minne för de som upplevde den I Syrien.

God Jul,
önskar Malkon Malkon

 

Jul i Sverige
av Irène Karlbom Häll

Jul i Sverige fanns innan kristendomen kom hit för cirka tusen år sedan. Ordet jul är äldre än kristendomen. Vårt firande är en blandning av kristna traditioner och äldre. Nordborna ville inte sluta fira sin midvinterfest, så prästerna lät dem fortsätta och bestämde att den handlade om Kristi födelse. Och efter några hundra år gjorde den också det för de flesta.

Julen börjar med första advent, en söndag i början av december. Då tänder man (i bästa fall) ett ljus i en ljusstake gjord för fyra ljus. Ingen vet varför. Sen har man förhoppningsvis dragit fram en del julgrejer och satt upp. En del har röda gardiner, tavlor, dukar och en massa saker. En del har bara en krans på dörren.

Nästa söndag heter andra advent och då tänder man ett ljus till. Överallt bjuder folk på glögg (sött rött kryddat vin, fast oftast utan alkohol) och pepparkakor. Om man äter dem, blir man snäll, sägs det. Ingen vet varför.

Den trettonde december är det Lussefirande. Lusse är egentligen en hednisk sed och handlade om någon sorts ond ande som var farlig. Precis som med jul ville ingen sluta fira den, så prästerna bestämde att festen egentligen handlade om det sicilianska helgonet Lucia som hade ett namn som liknade Lusse. Lucia är en kväll då ungdomar traditionellt har festat och druckit mycket, även om det blivit lugnare på senare år.

På Lucia går man i ett tåg på morgonen, med Lucia först och sjunger julsånger, särskilt Luciasången. Lucia har också varit lite som en skönhetstävling där flickan med längst och blondast hår vann (ett plus om hon kunde sjunga) För att komma ifrån det försöker man idag välja något annat, en man, någon extra mörkhårig eller bådadera. På förskolor och skolor får alla som vill vara vad de vill när de firar Lucia. Men den Lucia som kommer på Grand Hotell och väcker och skrämmer livet av de stackars utländska nobelpristagarna som bor där, är fortfarande ganska traditionell. Det finns olika karaktärer förutom Lucia själv, Stjärngossar (ser lite ut som Ku Klux Klan), Staffan Stalledräng (St. Staffan) och pepparkaksgubbar.

Sen är det den tredje advent och man tänder det tredje ljuset. Och paniken kryper närmare. För även om många i Sverige är skilda eller lever ensamma känner de plötsligt ett krav att på jul spela familj. För föräldrar anses det vara ett stort misslyckande om barnen inte kommer hem på jul, helst julafton. Därför börjar de tjata om saken redan i oktober. Om vi tänker att vi har ett ungt par som båda har skilda föräldrar, då har de en rätt svettig jul. De måste besöka fyra olika familjer och helst äta överallt. För att klara det måste man ha stark mage och då är det bäst att börja träna i tid med skinkmackor på vörtbröd, Janssons frestelse och annan julmat.

Fjärde advent är julafton. Det är den stora firardagen i Sverige. Traditionellt sätter man upp granen kvällen före även om den del inte kan hålla sig och gör det innan. Det viktigaste klockslaget är märkligt nog kl 15, för då har TV alltid visat Kalle Anka. När de som är cirka femtio var barn var det den enda gången man fick se Disney på TV, för det ansågs onyttigt, amerikanskt och kapitalistiskt. Men på julafton gjorde man ett undantag, och visade en kavalkad som har blivit en del av den svenska julen. Först efter ”Kalle” får man dela ut julklapparna. Finns det små barn gör en del vissa halvhjärtade försök att lura dem och klä ut sig till en tomte som knackar på. Men många tar bara på sig en tomteluva helt synligt och delar ut julklapparna. Sedan äter man resten av kvällen.

På juldagen går en del av de som faktiskt tror på Gud ut och går i kyrkan tidigt på morgonen. Men de flesta sover bara, och en del grälar, för de är inte vana att träffas så länge på raken och sen dricker de kanske för mycket. På annandagen börjar folk oroa sig för vad de ska göra på nyår och sen är det mellandagsrea.

Det var väl det hela. God Jul, allihopa.

Irène Karlbom Häll

 

 

Ortens Bästa Poet utsedd

Detta är en nationell nyhet mer än en för bara Sörmland. Men ändå: Här är nämligen troligen några av morgondagens vinnare av litterära priser. Ortens Bästa Poet är en rörelse som stammar ur Poetry Slam som varit vägen in i muntligt och skriftligt litteraturskapande för många. Vinnarens finaldikt ser ni på 4 timmar och 44 minuter in i sändningen. En annan dikt med vinnaren Jami Faltin hittar ni här.

Medan Poetry Slam helt avgörs av jurygrupper utsedda på plats har Ortens Bästa Poet ändrat tävlingen lite så att två av fem grupper är utsedda på förhand. De två inbjudna jurygrupperna verkar bestå av tidigare vinnare och kulturarbetare med koppling till förorten.

Tävlingen var nära att inte bli av av ekonomiska skäl, men en extra ”gala” och en massiv crowdfundinginsats via bland annat Facebook räddade arrangemanget denna gång.

Alla vi som inte var på plats får meddelandet ”It sucks to be you!” Men vi får i alla fall en andra chans på YouTube…

 

 

Vilse i Hälleforsnäs och en groupie i Flen

Hälleforsnäs biblDet borde inte vara så lätt att gå vilse i Hälleforsnäs, men det gjorde jag i alla fall. Men det var snart löst och jag hittade Folkets Hus, komplett med ett litet, fint bibliotek. Precis som de ska vara. Hälleforsnäs är också en plats full av nyanlända, asylsökande och de som fått uppehållstillstånd. Biblioteket fyller en stor uppgift, som ett medborgarkontor och en mötesplats. Bibliotekarien Carina kommunicerar på dari, tigrinja, amhariska och arabiska för att bara nämna några språk- på Google Translate alltså. Det finns också en stor grupp äldre från Finland som en gång flyttade hit för att jobba på bruket. Det finns språkcafé, kvinnogrupp och läsecirklar via ABF. Plus filmvisning, Liva på Bio med mer i en stor fin sal. Vi beslöt tills vidare att ha berättartema på ett av språkcaféerna. Och sedan gå vidare därifrån.

Resan fortsatte till The Culture House på forna danshaket Amazon i Flen. The Culture House är ett projekt som liksom Sörmland Berättar får stöd från Kulturrådet, och här riktigt sprutade det av idéer och kreativitet. I centrum för verksamheten står Flens Världsorkester och många andra är delaktiga.